All About Arasen

Om och om och om igen

Det som kallas vardagen Permalink0
För tredje dagen i rad har jag nu haft ryggont. Jag skrev desperat till pappas fru och frågade om hon kunde ta Nessa. Hon kunde i tre timmar, vilket är bra mycket bättre än inget alls. Tyvärr så blev det tio gånger värre när jag la mig i sängen för att koppla av. Tillslut låg jag bara och grät av smärta.

Jag smsade Johan som fick komma ner och hämta en ipren åt mig eftersom jag inte kunde gå till köket. Jag klarade verkligen inte av det. Sen passade jag på att ringa 1177 igen också. Jag gjorde ju det sist jag hade så ont i ryggen (för cirka två veckor sen) och med tanke på dom dåliga svaren jag fick då så tvekade jag lite innan jag ringde.. 

Oj så förvånad jag blev! För hon jag pratade med idag var jättebra och trodde inte alls det hade något med förstoppningen att göra. Hon kunde inte riktigt säga vad hon trodde att det var, men hon sa att hon kunde tänka sig att jag kanske har överansträngt ryggen med tanke på att jag bär på Nessa konstant och var relativt otränad innan jag fick henne. Hon sa också att om man har ont där jag har ont nu kan det tyda på något med njurarna från en urinvägsinfektion som vandrat uppåt, men jag har haft urinvägsinfektion en gång i hela mitt liv och det var för två år sedan. Så att en urinvägsinfektion har vandrat upp i njurarna har jag ganska svårt att tro på.

Med tanke på att jag aldrig har haft ryggproblem tidigare så tyckte hon ändå att jag skulle ringa vårdcentralen och låta någon titta på min rygg alternativt åka till akuten om smärtan blev allt för jobbig. Fick jag feber skulle jag dock åka in på en gång, sa hon. Jag har kollat tempen, men den har varit normal hela tiden så det är nog ingen risk. Vilket är tur för jag åker gärna inte in till akuten (eller sjukhuset heller för den delen). Av någon anledning så avskyr jag sjukhus nu för tiden. Jag vet inte varför, för jag har inget traumatiskt minne av just sjukhus. Dessutom blir avskyn värre med åren känns det som. Skumt.

Värken släppte lite grann efter min ipren, men att den skulle försvinna helt kunde jag ju glömma. Smärtan har pendlat lite upp och ner hela kvällen, men jag tror att jag kommer kunna sova i alla fall. Nessa har sovit sen halv tolv ungefär. Så jag ska vara vaken i en halvtimme till tänkte jag. Har hon inte vaknat då så sover hon antagligen för natten (där har jag i alla fall tur). 

 
Till top