All About Arasen

En evig väntan

Det som kallas vardagen Permalink0
Jag åkte in till BB imorse eftersom en läkare ville titta till mig. Jag kom dit och var nästan i tid fast jag försov mig. Jag är oerhört tacksam att pappas fru ringde och väckte mig. Jag skulle först få ta ett blodprov innan jag träffade läkaren. Jag behövde "bara" stickas två gånger innan det blev rätt idag. 

Hon gick iväg med blodprovet och sen fick jag veta att ingen läkare hade tid med mig just då. Så istället för att vänta på BB så fick jag åka hem och vänta på att blodet skulle kollas. Dom skulle ringa mig när allt var klart för att säga vad läkaren sagt. Kanske skulle jag få åka in senare under dagen. Bara att vänta och se.

Det här var klockan tio. Nu är klockan halv fyra ungefär. Jag har fortfarande inte hört något. Hur länge till bör jag vänta innan jag ringer och frågar? Det känns ju som om jag gärna vill veta hur det ligger till! Behöver jag mer blod (som jag misstänker) kan det väl vara bra om jag får det snart?

För att fördriva tiden har jag träffat min kontaktperson och sovit middag. Inte samtidigt såklart, men det är ungefär vad jag har gjort. Jag tror att jag ska träffa min gode man snart också, men hon har inte ringt än så jag vet inte riktigt hur det blir. 

Alvin får jag inte träffa idag. Han åker direkt från mamma hem till sin farmor. Ifall jag skulle behöva åka in itill sjukhuset igen är det bra om han redan är någon annanstans. Så på ett sätt är det ju bra att han är borta, men jag saknar ihjäl mig efter honom just nu.

Lite har ju blodet som jag fick gett effekt, eftersom jag har fått blåmärken nu
Till top