Tankar om Alvins diagnos
Jag fick en fråga i kommentarerna om vilken diagnos Alvin har fått.. Jag var inte riktigt säker på om jag ville berätta det i bloggen eller inte. Därför har jag inte gjort det. Men efter kommentaren tänkte jag på det lite till.. Och varför skulle jag inte? Det är ju en sån pass stor del i mitt liv och hans diagnos är ju verkligen inget att skämmas över. Att skriva om det kan ju till och med få mig att bearbeta det på ett sätt jag inte skulle kunna om jag bara har det i tankarna..
Alvin fick sin diagnos i torsdags. När vi hade det viktigaste mötet på länge så var Nessa magsjuk och jag kunde inte närvara. Jag hade sån ångest över det. Johan var där i alla fall. Diagnosen blev ADHD och Autism. Eftersom jag inte var med på mötet kunde jag själv inte ställa några frågor om det. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända nu förutom att vi har ett möte inbokat med psykologen i januari där Alvin ska få fråga sina frågor. Vi väntar också på andra möten, men dit har vi inte fått några tider än.
Som ni förstår är det väldigt rörigt i mitt huvud nu. Jag försöker smälta diagnosen. Trots att jag hafr på känn i så många år och verkligen kämpat för utredning så känns det faktiskt annorlunda att ha det svart på vitt.. Det är en blandning av lättnad, ilska och sorg som jag bär inom mig. Även en del förvirring.. Jag undrar vad som händer nu. Vilken hjälp kommer vi att erbjudas? Kommer det att ta lång tid?
Jag försöker att sortera ut vad som är vad. Det är jättesvårt och känns jätterörigt, men jag försöker se vad som är hans adhd, vad som är hans autism och vad som faktiskt är han. Min underbara lilla kille är ju faktiskt inte sin diagnos. Han är inte Adhd och autism. Han är Alvin med Adhd och Autism.
Ikväll uppstod faktiskt en incident som jag analyserade. Nessa hade lagt sig. Jag plockade med något och Alvin pratade med mig samtidigt. Sättet han pratade på kan jag inte riktigt beskriva, men det var väldigt störande att lyssna på. Jag hann tänka tanken att jag tyckte han var jävligt jobbig.. Sen insåg jag det.. Det var ren och skär Adhd. Sånt man läser om.. Det var så uppenbart att jag blev förvånad själv att jag inte fattade det först. När jag bad honom att istället berätta lite lugnare så att jag förstod så kom autismen istället. Och någonstans där i mitten av allt fanns han.
Jag har ingen aning om vad jag tänker. Jag har ingen aning om vad jag känner. Jag kan inte veta det för jag vet inte vad allt det här med dessa diagnoser innebär. Nya tankar kommer hela tiden och jag hinner liksom inte reda ut tankarna innan det kommer nya,, Känner att jag behöver prata med någon om det här, men varje gång jag försöker så vet jag inte vad jag ska säga.
