All About Arasen

Kommer det någonsin att försvinna? Den där gnagande känslan som finns där hela tiden. Känslan att ingenting är riktigt bra.. Känslan av att allt man rör blir ett enda misslyckande. Känslan att allt egentligen bara är skit. 

Alltså egentligen är det inte alls så. Jag är lycklig. Obeskrivligt lycklig. Jag tror faktiskt inte jag skulle kunna ha det bättre (visst bättre ekonomi och en strulfri skolgång skulle underlätta, men jag skulle inte vara lyckligare för det).. Jag kan inte ens sätta ord på hur jag känner för det går inte att förklara. Jag kände mig komplett efter att Nessa föddes. Det var som om hon var den lilla pusselbiten jag saknade. Det känns inte som nånting saknas längre. 

Sen kommer den där jäkla känslan. Den som förstör så mycket. Jag vet att den finns där på grund av min borderline. Jag har lärt mig hantera den och kontrollera den. Oftast. Jag blir bättre och bättre på det. Men kommer den någonsin att försvinna? Måste jag leva med den för evigt?Jag tror det. Jag kommer kunna träna hur mycket som helst och hantera den hur mycket som helst. Men den finns nog alltid där. Hur bra jag än mår egentligen. 

Det kommer resultera i dagar som den här. När man bara vaknar och känner "Nej, jag vill inte" och sen är ungefär hela dagen förstörd. Jag kan inte räkna antalet gånger jag gråtit idag. Jag kan inte heller komma på någon anledning till varför jag gråtit och känt mig nere hela dagen. Det har bara varit så. Allt har känts fel. Så jag har haft ett riktigt "pityparty" för mig själv idag. Ibland är det viktigt att vara ledsen också.. Tydligen.. Även om man inte vill.. 

Det är det här som är en av nackdelarna med Borderline. Det blir liksom inte att man deppar lite.. Man deppar ihop rejält. Jag brukar se det som något positivt att jag kan känna många känslor även om det blir jobbigt ibland, men idag är inte en sån dag. Speciellt inte eftersom känslorna är falska och inte betyder något. Jag måste känna dom extremt jäkla mycket ändå.. Sjukt störande.