En ovälkommen gäst på besök
Jag är så trött och frustrerad på min IBS just nu. Oftast har jag den hyfsat under kontroll även om jag inte äter som jag borde (finns en jättelång lista med vad jag "kan" och "inte kan" äta och jag följer inte den). Just nu känns det dock som magen har fuckat ur totalt.
Jag vet att det är fler faktorer som spelar in än själva maten jag äter. Det beror också på hur många gånger om dagen jag äter, hur stressad jag är, om jag har mens osv. Och som jag skrivit förut så upplever jag ganska mycket inre stress just nu. Jag försöker få tag i bup och det har inte gått så bra. Jag ringde senast idag, men då hade dom varit sjuka. Ena hade dock varit där idag så jag hoppas dom ringer tillbaka snart.
Det faktum att jag har haft mens i 19 dagar underlättar inte heller (jag hade ett uppehåll på tre dagar och innan det var det 11 dagar till, så om man bortser från de tre dagarna jag faktiskt inte haft mens har jag haft det i typ en månad!!!) . Jag hade en känsla av att det skulle bli så, men jag hoppades innerligt att det inte skulle bli så. Det är på grund av min p-stav. Det var likadant förra gången. Då hade jag mens i en hel månad varannan månad i ett halvår. Så jag ska i alla fall ge det ett halvår och se om jag får "normal" mens sen.
Anledningen till att det blev just p-stav när jag vet att jag får dom här problemen är ändå enkel. Jag har ett fast förhållande. Det finns absolut ingen chans att jag vill bli gravid inom en snar framtid (eller kanske inte ens någon gång igen). Jag behövde ett preventivmedel. P-piller går helt bort för jag glömmer bort att ta dom och då är det inte säkert att jag är helt skyddad. Jag är livrädd för spiral (aldrig testat dock, men jag har hört att mensvärken kan bli mycket kraftigare och jag får redan väldigt ont. Dessutom har jag hört så många skräckhistorier om det). Jag ville få p-spruta för det är det som har funkat bäst för mig förut, men det är inte bra att ta det för länge när man är ung eller nåt sånt och eftersom jag mått så fysiskt dåligt efter graviditeten så fick det bli p-stav istället.
Jaja. Jag försöker att stressa ner och inte äta saker som ska vara elaka mot min mage. Men just nu känns det ganska hopplöst. Vad jag än äter så blir det inte bättre. Jag behöver inte springa på toa hela tiden (nu lär det väl bli så bara för att jag skrev det) så det är ju skönt. Däremot har jag en hel del andra problem just nu. Under flera dagar har jag känt mig uppblåst och svullen kring magen. Jag har haft mer gaser i magen än vad jag vill erkänna för mig själv. Det har ändå varit okej. Det har varit jobbigt, men hanterbart. Det jobbigaste kom dock idag. Och det är typ det värsta.
När "normala" människor blir magsjuka så får de svavelrapar (ibland, inte alla kanske). Jag får det när min mage är i för mycket obalans. Och uppenbarligen är den det nu. För jag har haft det hela dagen. Jag mår så illa. Jag har ont i magen och jag blir på riktigt äcklad av mig själv varenda gång jag rapar. Det började lite smått imorse och sen har det eskalerat under dagen. Jag mår illa av allt jag äter och dricker (inklusive vatten) så jag har inte direkt någon större lust att stoppa i mig något heller. Tvingad dock i mig mat tidigare.
Jag frågade min kärlek tidigare om han ville sova här imorgon. Men fortsätter det såhär så tror jag nog inte att han får komma. Även om han kanske inte skulle bry sig så känner jag mig som sagt äcklig och det räcker för att jag vill vara ensam. Jag hoppas dock att det är över imorgon. Ofta (inte alltid) går det över under natten. Har jag riktig otur kan det hålla i ett par dagar. Jag vill bara att det ska försvinna nu..
Jag vet att det är fler faktorer som spelar in än själva maten jag äter. Det beror också på hur många gånger om dagen jag äter, hur stressad jag är, om jag har mens osv. Och som jag skrivit förut så upplever jag ganska mycket inre stress just nu. Jag försöker få tag i bup och det har inte gått så bra. Jag ringde senast idag, men då hade dom varit sjuka. Ena hade dock varit där idag så jag hoppas dom ringer tillbaka snart.
Det faktum att jag har haft mens i 19 dagar underlättar inte heller (jag hade ett uppehåll på tre dagar och innan det var det 11 dagar till, så om man bortser från de tre dagarna jag faktiskt inte haft mens har jag haft det i typ en månad!!!) . Jag hade en känsla av att det skulle bli så, men jag hoppades innerligt att det inte skulle bli så. Det är på grund av min p-stav. Det var likadant förra gången. Då hade jag mens i en hel månad varannan månad i ett halvår. Så jag ska i alla fall ge det ett halvår och se om jag får "normal" mens sen.
Anledningen till att det blev just p-stav när jag vet att jag får dom här problemen är ändå enkel. Jag har ett fast förhållande. Det finns absolut ingen chans att jag vill bli gravid inom en snar framtid (eller kanske inte ens någon gång igen). Jag behövde ett preventivmedel. P-piller går helt bort för jag glömmer bort att ta dom och då är det inte säkert att jag är helt skyddad. Jag är livrädd för spiral (aldrig testat dock, men jag har hört att mensvärken kan bli mycket kraftigare och jag får redan väldigt ont. Dessutom har jag hört så många skräckhistorier om det). Jag ville få p-spruta för det är det som har funkat bäst för mig förut, men det är inte bra att ta det för länge när man är ung eller nåt sånt och eftersom jag mått så fysiskt dåligt efter graviditeten så fick det bli p-stav istället.
Jaja. Jag försöker att stressa ner och inte äta saker som ska vara elaka mot min mage. Men just nu känns det ganska hopplöst. Vad jag än äter så blir det inte bättre. Jag behöver inte springa på toa hela tiden (nu lär det väl bli så bara för att jag skrev det) så det är ju skönt. Däremot har jag en hel del andra problem just nu. Under flera dagar har jag känt mig uppblåst och svullen kring magen. Jag har haft mer gaser i magen än vad jag vill erkänna för mig själv. Det har ändå varit okej. Det har varit jobbigt, men hanterbart. Det jobbigaste kom dock idag. Och det är typ det värsta.
När "normala" människor blir magsjuka så får de svavelrapar (ibland, inte alla kanske). Jag får det när min mage är i för mycket obalans. Och uppenbarligen är den det nu. För jag har haft det hela dagen. Jag mår så illa. Jag har ont i magen och jag blir på riktigt äcklad av mig själv varenda gång jag rapar. Det började lite smått imorse och sen har det eskalerat under dagen. Jag mår illa av allt jag äter och dricker (inklusive vatten) så jag har inte direkt någon större lust att stoppa i mig något heller. Tvingad dock i mig mat tidigare.
Jag frågade min kärlek tidigare om han ville sova här imorgon. Men fortsätter det såhär så tror jag nog inte att han får komma. Även om han kanske inte skulle bry sig så känner jag mig som sagt äcklig och det räcker för att jag vill vara ensam. Jag hoppas dock att det är över imorgon. Ofta (inte alltid) går det över under natten. Har jag riktig otur kan det hålla i ett par dagar. Jag vill bara att det ska försvinna nu..