All About Arasen

Drömmar om Tudd och Mudd

Tankar och sånt Permalink0
När jag var liten hade jag en återkommande dröm.  Det utspelade sig alltid på exakt samma ställe, med exakt samma hädelser. Det var två personer som alltid var samma, annars var det olika. Jag vet fortfarande inte vad drömmen betyder eller varför jag drömde den. Jag har inget minne av att jag har drömt den i vuxen ålder. När jag gick i åttan skrev jag ner den efter en uppgift vi fick i svenskan. Det är nog dags att den får bli skriven en gång till. Ha lite överseende när ni läser och tänk på att jag faktiskt skrev den i åttan (namn osv är påhittat). Jag har inte skrivit om den på något sätt. Jag har skrivit rakt av pappret med originaltexten på. Det är därför vissa meningar är lite konstiga och "makes no sense".

Det var sommar och en varm julimånad. Gatorna var fridfulla och folket låg och sov. Ingen kunde ana att i matfabriken smiddes onda planer. Tudd och Mudd arbetade hela natten. Vid gryningen var de klara med sin maskin.

Gatorna börjar bli fyllda med människor. Barnen går till skolan och föräldrarna cyklar eller åker bil till jobbet. Ut från matfabriken sträcker sig plötsligt en jättelik plåtarm. Folket tittar upp mot plåtarmen. Den greppar tag i en blå bild med två personer i och lyfter in bilen inomhus. Inne i fabriken lägger plåtarmen bilen ,med människorna, i en stor gryta med kokande, grön, sörja. Bilen börjar smälta, människorna började att smälta med. Tudd drar i en spak och genom ett litet genomskinligt rör. En rödgrön vätska droppar ner i en blå mugg. Mudd smuttar försiktigt på vätskan. Han ler och så säger han: "- Det här, Tudd. Det här har vi gjort bra. Jättegott!" Tudd smuttade nu också på vätskan. Han nickade, log och sa: "-Jättegott!"

Uta på stan var alla nyfikna på vad som hade hänt. Det är en massa oväsen och ingen är tyst. Men så plötsligt kommer plåtarmen ut igen och tar en grön cykel. Och där händer förstås samma sak som med bilen. Cykeln och människan släpps ner i sörjan. Jag minns hur flickan skrek så förtvivlat. Oj, vad det måste ha gjort ont att smälta. Tårarna rann ner för hennes kinder. Tudd och Mudd skrattar. Det är ett elakt skratt. Flickans ansiktsuttryck. Hon orkar inte kämpa emot längre. Hon sjunger sakta, men säkert ner i den gröna sörjan. Tudd och Mudds skratt ekar i salen.

Jag minns hur korta alla var. 1 meter. Så korta var i alla fall Tudd och Mudd. Jag vaknar alltid efter "flickan med cykeln". Jag har drömt den flera gånger och även om den inte verkar så läskig så var den det. Jag såg allting så verkligt. 

Slut.

 Varför drömde lilla jag om att smälta personer?
Till top