All About Arasen

Mitt hjärta brister

IBS, Tankar och sånt Permalink1
Ännu en kväll som jag sitter här och inte vet vad jag ska skriva. Gårdagen sög riktigt rejält så därför bestämde jag mig för att den här dagen skulle bli bra. Som vanligt känns det dock som jag kämpar i motvind. 

Idag skulle Alvin iväg och prova på scouterna. Jag hade lovat att följa med eftersom han ibland är lite blyg och osäker när det gäller nya människor.. Vad tror ni händer mitt under dagen? Såklart så säger min mage "Men va? Har du planer idag? Det måste vi ju sätta stopp för nu på en gång!" Och sen sprang jag på toaletten så fort jag försökte äta något. Jag fick panik. Ingen kunde ta min plats och följa med Alvin och jag ville verkligen inte ställa in. 

Jag tog mig i kragen och åt ingenting alls innan vi skulle åka. Inte ens en liten smula åt jag. Och det funkade. Jag behövde inte springa på toa nåt när vi var där. Jag hade inga magkramper eller frossa som innan vi åkta. Jag var jäkligt hungrig bara haha...

Alvin hade jätteroligt! Och det var så värt att åka när jag fick se hur glad han blev. Först lekte dom kurragömma. Sedan fick dom tälja barkbåtar (jag blev ju lite nojig måste jag säga, men han skötte det finfint). Han blev klar lite före vissa andra (vissa valde att göra två båtar, men Alvin gjorde bara en) och då fick han prova på att hjälpa till att starta upp elden.Han hade inte riktigt turen med sig för blåsten gjorde så att tändstickorna slocknade hela tiden. När resten var klara med sina barkbåtar så skulle de sjösättas. Alvins flöt iväg en bra bit och han tyckte det var kul. När sjösättningen var gjord så var det dags att grilla.. Grillad korv på pinne över en öppen eld. Gissa vem som gillade det? Sen blev det samling och dags att gå hem.

Så nu ska Alvin få börja på scouting. Han var helt överlycklig. Han hade så kul och ville nästan inte gå därifrån. "Men mamma, jag vill ju utforska mer!" Nessa var glad när hon kom hem igen (hon fick vara med morfar och gudmor under tiden). Jag var trött, men glad över att det ändå gått bra med magen och över att Alvin var så nöjd.

Där kan man ju tro att dagen hade vänt och blivit bra eller hur? Då händer det som absolut absolut inte får hända, men det som jag har oroat mig för sen den dagen Nessa föddes. Jag får ångest av att ens skriva det här och jag mår så himla dåligt nu. Jag sa från dag ett att om han gör illa henne så ryker han. Och idag hände det. Han rev henne i ansiktet. Två rivmärken på kinden och ett mellan ögonen. Jag var tvungen att göra ett val. Hon kommer inte bli mer försiktig, snarare tvärt om. Han kommer inte helt magiskt sluta hata barn och bli hennes bästa vän. För bådas bästa så får han flytta.

Imorgon förmiddag kommer Johans föräldrar och hämtar min älskling. Det var dom som hade honom först, så när dom sa att dom kunde ta honom så kändes det ändå okej. Och dom har dessutom inga småbarn hemma. Men mitt hjärta brister. Sen jag tog beslutet har jag gråtit mer än en gång. Det är ju min bebis liksom. Min Oscar... Det gör ont i hela mig och jag har ingen aning om hur jag ska kunna sova inatt.. 

 
#1 - - Lilith - Livet efter Borderline :

Men åååh, mitt hjärta brister för dig nu 💝💝

Till top