All About Arasen

Pricken över i

Det som kallas vardagen Permalink0
Jag sitter här i soffan. Tvn är påslagen. Live at Apollo går på tvn (som jag älskar Sarah Millican just nu btw). Jag surfar runt lite på min dator.. Jag ställer mig frågan. Vad i helvete gör jag vaken? Samtidigt som jag ställer frågan till mig själv har jag redan två svar på den. Nr 1. Jag behöver ha någon slags "egentid" där jag varvar ner när barnen har somnat. Nr 2. För att Nessa sover oroligt och redan har vaknat typ fem eller sex gånger på två timmar.

Jag var så nöjd igår. Jag såg filmen. Jag mådde bra. Jag gick och la mig. Jag somnade.. Och sen.. Sen vaknade jag. Om jag sov fem, tio, femton eller tjugo minuter  låter jag vara osagt. För jag vet inte. Mer var det dock inte. Så mycket kan jag säga i alla fall.. 

Nessa väckte mig. Hon fick lite mat och somnade om. Jag hann inte somna om innan min kärlek kom hem.. Så vi pratade lite  grann.. Inte alls länge egentligen. Det kan inte ha varit i mer än tio minuter. Sen ville jag sova.. Jag tog på mig ögonmasken. Blundade.. Var precis på väg att somna.. Och... "Mamma, mamma, MAAAAAMMAAAAAA" hör man ifrån Nessas rum. Så hon sov alltså inte. Hon hade bara varit väldigt knäpptyst. Jag lät henne vara i sängen en stund utifall hon skulle somna om (hon skrek alltså inte, hon pratade bara).

Efter ett tag gav jag upp och insåg att hon inte skulle somna om. Så jag tog upp henne. Hon var vaken till typ åtta nån gång. Jag skämtar inte. Jag var så trött.. Mamma var dessutom här imorse. Vi skulle se en film som jag spelat in åt henne.. Det slutade med att både mamma och jag somnade. Så kan det gå.. Mamma kom alltså hit sju imorse för att somna på min soffa haha.. Lite roligt.. 

Jag blev överlycklig när telefonen ringde och tandläkaren bokade om tiden till Alvin. Det fanns inte en chans att jag skulle orka det. Vi skulle ju dock till Bup också. Som tur var så fick vi skjuts så vi slapp gå.. Det var väldigt uppskattat kan jag säga. Jag tror inte jag hade orkat gå till och från med den lilla sömnen. Nessas gudmor tog Nessa en liten stund så jag kunde få sova lite. För det behövde jag verkligen. Jag åt lite frukost (klockan två, ja) och sen somnade jag.. 

Jag trodde hon skulle somna bra ikväll och vara så pass trött att hon sov som en stock. Jag vet inte vilken fantasivärld jag lever i. Hon började skrika. Och skrika. Och skrika. Det gick inte att trösta henne. Jag tog fram alvedon för jag misstänkte tänder. Jag gav henne lite och hon var inte riktigt beredd.. Så hennes kräkreflex reagerade och hon kräktes upp det. På mig. Tack.. Det var verkligen vad som behövdes för att göra den här dagen perfekt. Drömmarnas dag.. Eller kanske inte. Efter kräket så vägrade hon alvedon. Jag ringde över Johan. Det tog en stund, men han lyckades få henne lugn. Han lyckades också få i henne resterande jävla alvedon och tillslut lyckades han få henne att somna. Hon har ju dock vaknat av och till.. Känns som jag sprungit fram och tillbaka bara..

Nu har hon dock sovit ett tag utan att vakna.. Och jag vill inte jinxa något så jag ska inte ens säga nåt.. Med en stor gäspning avslutar jag detta inlägg för ikväll..
 
 
Till top