All About Arasen

Ångest, ensamhet och tårar

IBS, Tankar och sånt Permalink0
Två inlägg på en kväll/natt... Inte riktigt likt mig, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite.. Jag har mått så dåligt idag.. Jag kan inte sova nu på grund av ångest och ledsamhet nu.. Jag sitter bara och gråter och det känns som att det inte finns något stopp på tårarna. Varenda gång jag tror att jag har gråtit färdigt så börjar det igen.
 
Imorgon ska Alvin iväg med scouterna till skogen. Det är för familjer så jag hade tänkt att följa med. Jag och pappas fru. Jag hade fixat barnvakt för att man inte kan gå med vagn där vi ska gå imorgon. Alvin har sett fram emot det här och i princip allt var färdigt..

Såklart så strular min mage. Jäkla IBS att vara stressrelaterad. Jag har haft så ont i magen och sprungit på toaletten. Och med det kommer ju frossan och kallsvettningarna.. Oftast samtidigt. Det är klart att det ska komma nu.. När vi ska till skogen imorgon och det inte kommer att finnas någon toalett i närheten. 

Dom senaste timmarna har det börjat kännas lite bättre. Eller ja, nästan i alla fall.. Jag har inte behövt springa så mycket, men jag har fortfarande ont i magen och känslan av att det skulle kunna komma när som.. Eftersom jag känner min mage så ringde jag Alvin och sa att jag inte följer med imorgon. Han blev såklart väldigt besviken. Jag klandrar honom inte..

Så nu har jag setat här och haft ångest för att jag svikit Alvin. Jag känner mig så hemsk. Försöker tänka på att jag inte kan rå för att jag har problem med magen, men det hjälps inte speciellt mycket. Inte mycket alls faktiskt. Att höra honom besviken skär i hela mitt hjärta. Jag känner mig så dum.. 

Och såklart som alltid när man redan är nere så kommer allt annat. Jag känner mig ensam. Så otroligt ensam.. Jag orkar inte ens försöka med vänner längre. Det är ändå aldrig någon som har tid eller lust. Jag har gjort ett väldigt tappert försök med att skaffa nya, men det måste vara nåt fel på mig för alla bara slutar svara helt random. Jag har liksom inte ens sagt nåt speciellt.. En tjej slutade prata med mig efter att jag svarat var jag bodde.. Vi hade inte skrivit mer än kanske tio meningar till varandra. Det känns som att jag ger upp det här nu. Jag kanske får acceptera att jag inte direkt har några vänner kvar..

Så jag började såklart gråta för min ensamhet. Och då mitt i allt kom jag på att det snart är 20 år sen morfar dog (om ett par dagar). Då blev jag ännu mer ledsen. Försökte kolla på Pelle Svanslös, men det var ju ganska dumt eftersom jag vet att jag inte klarar av det. Sen lyssnade jag på låtarna som spelades på morfars begravning och grät ännu mer. 

Jag har ingen aning hur jag ska kunna somna. Jag har ställt klockan på åtta utifall jag mot all förmodan faktiskt skulle vara bra i magen imorgon, men jag gråter så fort jag lägger huvudet på kudden.. Somnar jag inte så orkar jag ju oavsett inte.. Lite småbitter för att min kärlek redan sover och inte jag.. Och lite ledsen över att han somnade innan han hann säga godnatt.. Jag var så inne i mitt att jag inte ens märkte att han la sig.. 
 
Sådär.. Nu har jag väl fått ur mig allt tror jag.. Eller ja, jag har ju inte skrivit att jag saknar min prinsessa.. Det gör jag också.. Massor.. Hennes gudmor skickade en video på henne idag och jag började gråta då också.. En riktig gråtdag det här.. Men Nessie kommer hem imorgon som tur är.. Håller tummarna på att morgondagen blir bättre än den här. Både för magen, ångesten, ensamheten och allt annat.. 
Till top