Tankar efter ett föräldramöte
Idag har det varit föräldramöte på skolan. Först skulle vi sitta i aulan och lyssna på den biträdande rektorn som har hand om lågstadiet.. En människa som jag verkligen inte tål.. Jag och Johan tycker att hon är så dålig att vi istället vänder oss till den riktiga rektorn när vi behöver prata med nån utöver klassläraren. Så det kändes ganska plågsamt att sitta och lyssna på henne. Jag minns inte ens vad hon sa. Så intressant var hon..
I klassrummet kändes det bättre.. Då var vi ju såklart också färre.. Jag gillar verkligen Alvins klasslärare. Hon är en helt underbar och klo klärare. Hon är faktiskt den bästa som Alvin har haft hittills. Tyvärr fick hon inte den bästa starten. Hon kom in i en klass som redan var stökig och redan hade bytt lärare flera gånger. Det kan ju inte vara enkelt för henne att ordna upp i klassen på en gång..
Det kändes väldigt nyttigt att lyssna på vad de andra föräldrarna hade att säga.. Jag kan ju inte påstå att jag höll med om allt som sas, men det mesta var nyttigt att höra.. En mamma (som jag inte ens kände igen?) började prata om att hon tyckte att barnen som skötte sig skulle få typ rast medans dom som inte skötte sig skulle få stanna inne eller nåt sånt... Och jag undrar hur hon tänker? Det är ju bra att belöna bra beteende, Absolut! Men att då straffa och "peka ut" barnen som inte sköter sig tycker jag känns väldigt fel. Att verkligen visa stora skillnader på vilka barn som gör rätt och vilka som gör fel i skolan tror jag inte kommer förbättra någonting. Snarare förvärra. Barnen som anses göra fel har ju en del svårigheter i grunden (vissa i alla fall) och säkert har många av dom dålig självkänsla. Vilket innebär att om man ska straffa barnen på det sättet så kommer deras självkänsla bara att fortsätta sjunka.
Det är nu vi måste fånga upp barnen och få deras självkänsla att växa. Jag säger till Alvin varje dag att jag älskar honom och att han betyder supermycket för mig. Jag berättar för honom hur bra han är osv. Allt för att stärka hans självkänsla. Såklart brister humöret ibland och man orkar inte alltid vara så pedagogisk som man önslar, MEN huvudsaken är att han vet att jag älskar honom oavsett vad han gör. Jag älskar honom inte mindre om han skulle göra något dumt..
I klassrummet kändes det bättre.. Då var vi ju såklart också färre.. Jag gillar verkligen Alvins klasslärare. Hon är en helt underbar och klo klärare. Hon är faktiskt den bästa som Alvin har haft hittills. Tyvärr fick hon inte den bästa starten. Hon kom in i en klass som redan var stökig och redan hade bytt lärare flera gånger. Det kan ju inte vara enkelt för henne att ordna upp i klassen på en gång..
Det kändes väldigt nyttigt att lyssna på vad de andra föräldrarna hade att säga.. Jag kan ju inte påstå att jag höll med om allt som sas, men det mesta var nyttigt att höra.. En mamma (som jag inte ens kände igen?) började prata om att hon tyckte att barnen som skötte sig skulle få typ rast medans dom som inte skötte sig skulle få stanna inne eller nåt sånt... Och jag undrar hur hon tänker? Det är ju bra att belöna bra beteende, Absolut! Men att då straffa och "peka ut" barnen som inte sköter sig tycker jag känns väldigt fel. Att verkligen visa stora skillnader på vilka barn som gör rätt och vilka som gör fel i skolan tror jag inte kommer förbättra någonting. Snarare förvärra. Barnen som anses göra fel har ju en del svårigheter i grunden (vissa i alla fall) och säkert har många av dom dålig självkänsla. Vilket innebär att om man ska straffa barnen på det sättet så kommer deras självkänsla bara att fortsätta sjunka.
Det är nu vi måste fånga upp barnen och få deras självkänsla att växa. Jag säger till Alvin varje dag att jag älskar honom och att han betyder supermycket för mig. Jag berättar för honom hur bra han är osv. Allt för att stärka hans självkänsla. Såklart brister humöret ibland och man orkar inte alltid vara så pedagogisk som man önslar, MEN huvudsaken är att han vet att jag älskar honom oavsett vad han gör. Jag älskar honom inte mindre om han skulle göra något dumt..