All About Arasen

Osammanhängande svammel om året som varit

Det som kallas vardagen Permalink0
Jag hade först tänkt att skriva en årsresumé, men jag ångrade mig. För det första orkade jag inte gå igenom hela jäkla året. Och för det andra har det varit ett riktigt tufft år. Vi har kämpat mycket med skolan och tjatat på BUP om den där utredningen som ett tag aldrig verkade bli av. 
 
Det har bråkats och varit kaos, men också väldigt fina stunder. Tillslut fick han ju dom där diagnoserna också..Det här året är nog inte det tuffaste baserat på hans utbrott, men mer energikrävande skulle jag nog säga. Dels för att jag inte vet hur jag ska hantera det och dels för det har varit så mycket annat som också tagit energi. 
 
Det har som sagt varit positiva saker också. Vi var ju på Astrid Lindgrens värld i sommar och det var ju helt underbart! Att se glädjen i hans ögon var tillräckligt med belöning för att jag ska vilja åka på en till semester med barnen. Man glömmer liksom bort att det var lite bråkigt eftersom det var ganska mysigt också. 
 
Jag ska inte gå in mer på året som har varit för jag blir nästan utmattad av bara tanken. Det har i alla fall varit både bra och dåligt, men väldigt kämpigt. 2018 hoppas jag inte blir lika kämpigt. Det kommer fortfarande bli lite såklart. Vi ska gå på massa möten och någon föräldrakurs osv. Vi ska prata med en läkare om eventuell medecinering (men jag vet inte när det är aktuellt).. Främst hoppas jag på att skolan inte ska bli lika kämpig. Det skulle vara skönt att inte bli lika motarbetad därifrån..
 
Nu vet jag knappt vad jag skriver längre. Jag är så trött.. I huvudet mest. Dagen har inte riktigt gått som jag tänkt och velat..  Jag ska nog lägga mig i sängen och slökolla på tv tills jag somnar. Inte för att det är något bra på tv.. Just nu har jag ett inspelat avsnitt av Live at Apollo på i bakgrunden. Tivon hade varit snäll och spelat in det under Tivo-tips.. 
Till top