Ventilation
Varning för ett inlägg med bara massa klagande och en och annan svordom!
Jag mår så sjukt jävla dåligt just nu! På riktigt! Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till.. Min fysiska hälsa börjar sätta sig på psyket nu och fast jag mår lite bättre idag så känns det nästan som jag mår sämre!
Idag har jag haft sinnessjukt ont i ryggen. Så pass ont att det känns som om ryggen ska gå av. Jag misstänker att min kropp inte har orkat känna att jag haft ont när järnet varit så lågt och efter blodet igår så orkar väl kroppen känna smärta eller nåt. Jag har försökt googla lite, men jag hittar inget. Jag har tagit ipren, men det har inte hjälpt. Ont i stortån har jag också av någon oklar anledning. Jätteont gör det!
Magen slutade också att fungera på grund av järnet. Det märkte jag igår när jag kom hem för jävlar vilken fart det tog. Jag hann knappt komma hem innan jag var tvungen att springa på toaletten. Idag har det dock inte varit lika enkelt. Jag känner att jag behöver gå på toa, men jag orkar liksom inte ta i. Så det kommer inget. Vilket är jävligt frustrerande för det känns som att jag ska bajsa på mig. Så mycket behöver jag gå på toa, men det går inte.
Orken är inte helt på topp heller. Jag vet inte vad jag förväntade mig från mina två påsar blod, men jag känner mig fortfarande sjukt trött och orkeslös. Visst att jag kan stå och gå längre stunder utan att bli yr och känna att jag ska ramla i backen, men jag orkar verkligen ingenting annat än att sitta ner typ. Såklart så matar jag och byter blöja på Nessa och så, men det finns massa saker som jag måste börja göra som jag inte orkar. Tvätta tex. Och det är väl inte så jävla jobbigt att starta en maskin, men det är hänga tvätten som jag inte orkar. Såna grejer.
Rent psykiskt har det tagit riktigt hårt. Jag gillar inte att känna mig hjälplös och behöva ta emot hjälp. Igår när jag fick åka rullstol så kände jag att det var lite överdrivet, men samtidigt kunde jag knappt gå. Jag kunde knappt stå upp och det är ju rätt allvarligt, men jag vill inte se mig som hjälplös. Jag är en "det är inte så farligt" människa som gärna väntar lite för länge när det gäller mig själv. Jag tror aldrig att det är så illa som det faktiskt är. En ganska negativ egenskap när jag tänker efter.
Något som stör mig lite extra med tanke på att jag är en sån person är att jag ringde till BB idag för att kolla hur det hade gått. De hörde aldrig av sig så jag tänkte att jag skulle ta tag i det själv. Hon som jag pratade med frågade hur jag mådde och jag svarade "inte så bra" eftersom jag faktiskt inte mår så bra. Fick till svar att hon förstod det. Varför i hela fridens namn frågar hon då? När man har så lågt järn som jag har så mår man verkligen inte bra.
Jag trodde att järnbrist betydde trötthet, men det är ju så mycket mer som påverkas. Sånt som jag inte hade en aning om. Tydligen så kan man även bli deprimerad av det! Nu tror jag inte att det är någon risk i mitt fall. Jag känner mig inte det minsta deprimerad just nu.. Bara jävligt bitter för att jag är svag och inte orkar ett jävla skit. Det är fan det värsta jag vet tror jag!
Jag mår så sjukt jävla dåligt just nu! På riktigt! Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till.. Min fysiska hälsa börjar sätta sig på psyket nu och fast jag mår lite bättre idag så känns det nästan som jag mår sämre!
Idag har jag haft sinnessjukt ont i ryggen. Så pass ont att det känns som om ryggen ska gå av. Jag misstänker att min kropp inte har orkat känna att jag haft ont när järnet varit så lågt och efter blodet igår så orkar väl kroppen känna smärta eller nåt. Jag har försökt googla lite, men jag hittar inget. Jag har tagit ipren, men det har inte hjälpt. Ont i stortån har jag också av någon oklar anledning. Jätteont gör det!
Magen slutade också att fungera på grund av järnet. Det märkte jag igår när jag kom hem för jävlar vilken fart det tog. Jag hann knappt komma hem innan jag var tvungen att springa på toaletten. Idag har det dock inte varit lika enkelt. Jag känner att jag behöver gå på toa, men jag orkar liksom inte ta i. Så det kommer inget. Vilket är jävligt frustrerande för det känns som att jag ska bajsa på mig. Så mycket behöver jag gå på toa, men det går inte.
Orken är inte helt på topp heller. Jag vet inte vad jag förväntade mig från mina två påsar blod, men jag känner mig fortfarande sjukt trött och orkeslös. Visst att jag kan stå och gå längre stunder utan att bli yr och känna att jag ska ramla i backen, men jag orkar verkligen ingenting annat än att sitta ner typ. Såklart så matar jag och byter blöja på Nessa och så, men det finns massa saker som jag måste börja göra som jag inte orkar. Tvätta tex. Och det är väl inte så jävla jobbigt att starta en maskin, men det är hänga tvätten som jag inte orkar. Såna grejer.
Rent psykiskt har det tagit riktigt hårt. Jag gillar inte att känna mig hjälplös och behöva ta emot hjälp. Igår när jag fick åka rullstol så kände jag att det var lite överdrivet, men samtidigt kunde jag knappt gå. Jag kunde knappt stå upp och det är ju rätt allvarligt, men jag vill inte se mig som hjälplös. Jag är en "det är inte så farligt" människa som gärna väntar lite för länge när det gäller mig själv. Jag tror aldrig att det är så illa som det faktiskt är. En ganska negativ egenskap när jag tänker efter.
Något som stör mig lite extra med tanke på att jag är en sån person är att jag ringde till BB idag för att kolla hur det hade gått. De hörde aldrig av sig så jag tänkte att jag skulle ta tag i det själv. Hon som jag pratade med frågade hur jag mådde och jag svarade "inte så bra" eftersom jag faktiskt inte mår så bra. Fick till svar att hon förstod det. Varför i hela fridens namn frågar hon då? När man har så lågt järn som jag har så mår man verkligen inte bra.
Jag trodde att järnbrist betydde trötthet, men det är ju så mycket mer som påverkas. Sånt som jag inte hade en aning om. Tydligen så kan man även bli deprimerad av det! Nu tror jag inte att det är någon risk i mitt fall. Jag känner mig inte det minsta deprimerad just nu.. Bara jävligt bitter för att jag är svag och inte orkar ett jävla skit. Det är fan det värsta jag vet tror jag!