All About Arasen

Det är så roligt med skapande

Borderline/DBT, Made by me Permalink0
Idag har varit en produktiv dag. Jag städade järnet när Nessa sov middag och nu är hemmet fint igen. Nu är det bara dammsugning som saknas och det gör jag imorgon. Jag satte mig även på kvällen och skrev en att göra lista. Jag är så stressad inför allt jag måste hinna med att jag kände att jag behövde skriva exakt allt som ska göras innan julafton. För att inte bli allför stressad (som jag lätt blir av listor) har jag också skrivit ut vilka dagar jag ska göra vad på. För att jag inte ska se massa saker och inte veta vart jag ska börja liksom. 

Avslutningsvis har jag pysslat. Det var så roligt! Jag hittade ett jätteroligt pyssel idag som jag ville göra på en gång. Och det var så enkelt och det blev så fint. Det tog visserligen lite tid och jag råkade göra lite fel så jag var tvungen att göra om lite, men vad gör det? Det var så kul att jag glömde bort tiden helt. Nu är det dags för sängen. Och jag lägger mig med ett stort leende på mina läppar. Hoppas ni gör det samma. Godnatt
 
Hyfsat enkel diy av tomma toarullar.. Vem kunde ana?

Hur säger man att man har fått nog?

Borderline/DBT, Tankar och sånt Permalink0
För ganska många år sedan så var jag en helt annan människa än jag är nu. Jag hade hett temperament, visste aldrig när jag skulle vara tyst och sa oftast ifrån på ett mycket värre sätt än vad som var passande. Det känns som flera evigheter sen. Det är så långt ifrån vem jag är nu. Jag har jobbat så mycket på det att det nästan har blivit för mycket.

Jag har nu upptäckt att jag istället har mycket svårare att säga ifrån. Även om det behövs.. Jag tror att jag fortfarande är rädd för att det ska eskalera till den grad då jag inte har kontroll över mig själv. Trots att det är flera år sen den hände sist...

Idag försökte jag faktiskt stå upp för mig själv. Jag försökte säga ifrån och jag försökte behålla mitt värde. Det låter ju lätt.. Jag tycker att jag lyckades ganska bra. Bortsett från det faktum att jag tror jag pratade för döva öron.. Efter samtalet kändes det som luften gått ur mig. Jag kände mig helt överkörd. 

Att inte ha speciellt höga tankar om sig själv och tvivla på minsta lilla sak är en känsla som jag känt allt för många gånger. En känsla som jag inte alls tycker om att känna. Jag började inte tvivla idag, men det var nog inte långt ifrån. Att hela tiden bli motarbetad och inte trodd tar ganska mycket på självkänslan. 

Kvällen som har varit har jag mest varit irriterad. Inte så att jag gått runt och varit irriterad medvetet, men det har liksom legat där i bakhuvudet och stört mig. Varför får jag alltid så mycket skit fast jag gör så mycket? Varför är det just mig dom klagar på? Varför klagar dom på mig så mycket när dom själva gör fel? Det är alltså en väldigt specifik grupp av människor som har stått för min irritation idag. 
 
Jag hade dock turen att få prata med en annan person som har ganska mycket inflytande över de andra. Och det kändes som att i alla fall hon var på min sida. Så det var skönt.. Det kändes faktiskt jättebra att ringa henne även om en del av mig inte riktigt vet varför jag gjorde det. 

Vad jag vill med det här inlägget vet jag inte riktigt. Kanske klaga. Kanske inse att jag är trött på att försvara mig för döva öron. Jag vill inte att det ska kännas som att jag skriker och slår mig blodig för att synas och höras. Bara för att inte synas och höras ändå. Det enda jag kan göra är att fortsätta kämpa. Och det är precis vad jag kommer att göra. Något annat val finns inte. Jag behöver bara lära mig hur man säger ifrån. Och samtidigt bli hörd utan att det går för långt. Låter så enkelt. Tänk om det var lika enkelt..
 
 

Skönt när någon faktiskt lyssnar

Borderline/DBT, Det som kallas vardagen, Tankar och sånt Permalink0
Idag har jag varit hos min kurator. Hon är jättebra, jag gillar henne verkligen. Jag tycker dock att vi träffas för lite, men samtidigt förstår jag att hon har många andra som också behöver tid. Och då funkar det inte med en gång i veckan.

Idag började vi prata om ett ämne som tydligen var jobbigare för mig än jag trodde. Jag sa vissa tankar som jag har haft och det är första gången jag sagt dom rätt ut. Det kändes ändå skönt trots att det var superjobbigt. Det var så svårt att säga orden, men hon dömde inte alls. Hon lyssnade jättebra och tyckte att vi skulle fortsätta med samma ämne nästa gång. Hon förstod att det är något jag behöver prata mer om.

På eftermiddagen åka Alvin iväg en stund med Ebbe. Jag vet inte riktigt vad de gjorde. De lyssnade på musik utomhus eller nåt sånt tror jag. Kul för Alvin att göra nåt annat och komma hemifrån en liten stund. På kvällen sen kollade vi på Jumanji. Nessa somnade, antingen var hon trött eller så gillade hon inte filmen.. Jag och min kärlek har ju sett filmen förut. Ganska många gånger. Alvin såg den för första gången. Han blev fast direkt och älskade den! 

Nu sover barnen och vi kollar på Forged in fire. Jag insåg precis hur mycket klockan var och snart kan jag inte dölja gäspningarna längre. Imorgon har vi absolut inget inplanerat och det känns så skönt! God natt 

 
Till top