All About Arasen

Jordens undergång

Borderline/DBT, Tankar och sånt Permalink0
Mina dagar pendlar så mycket uppochned nu.. Jag har svårt att hantera skiftningarna och jag greppar alla halmstrån jag kan för att inte tappa fotfästet så fort nåt går snett.. I grund och botten är det två saker som tynger mig något enormt. Det ena är ju det här med ekonomin och det andra är det här med uppbrottet. 
 
Jag har tagit det så hårt. Det känns som att jag förlorat allt. Att jag liksom inte står stadigt på jorden längre. För ett par månader sedan kände jag att jag hade allt och att ingenting saknas. Nu känns det i stället som att jag inte har någonting och allt saknas (jag vet att jag har barnen osv, men ni fattar vad jag menar). Samtidigt som jag försöker bearbeta dessa två riktigt stora saker som hänt, så händer det så mycket småsaker som bidrar till att det blir jobbigt. 
 
Inatt till exempel vaknade Ness en timme efter att jag somnat. Hon ville inte somna om förrän klockan fem. Jag övervägde en kort stund om jag skulle vara vaken och sova när barnen var på skola/dagis, men jag slog bort den tanken. Jag visste att jag skulle behöva sova eftersom jag skulle på Adhd-utbildning idag. Och jag vill inte sitta där och somna. Det gör jag nästan som det är när jag har sovit bra (jag är inte riktigt gjord för att sitta still och lyssna i tre timmar i ett rum med massor av människor och dålig luft). Så jag trippelkollade mina larm. Jag la mig på soffan för jag vet att jag har lättare för att vakna då. Sen somnade jag.
 
Halv nio ringer min telefon. Det är Alvins lärare som undrar var Alvin är. Ifall jag har sagt att han ska vara ledig och hon missat det på något vis. Helt yrvaken ber jag om ursäkt och säger att jag försovit mig. Hon frågar om Alvin fortfarande sover. Vilket han gör. Sedan säger hon att dom precis ska iväg på en utflykt och tyvärr inte kan vänta. Och mitt hjärta tyngdes så otroligt mycket. Inte nog med att jag inte har hört mitt larm och försover mig, något som Alvin tycker är oerhört jobbigt. Jag har dessutom sett till att han inte kan följa med på utflykten. Jag kände mig som världens sämsta mamma.. 
 
Sedan försökte jag kolla runt om någon kunde vara barnvakt åt honom under tiden som jag var på Adhdutbildningen. Jag hade barnvakt till båda barnen, men inte förrän klockan två. Och utbildningen började klockan ett. Jag hittade ingen barnvakt. Tillslut såg jag ingen annan lösning än att ringa och meddela att jag tyvärr inte kunde komma idag. Och jag vet att det var rätt val. För jag kan inte lämna honom ensam hemma den tiden. Men samtidigt fick jag sån ångest över att jag inte kunde komma iväg.
 
Jag har försökt hålla humöret uppe idag. Trots morgonen liksom. Det har gått stundvis. Som tur var så hade jag besök av en bekant imorse som jag tycker väldigt mycket om. Vi pratade massor i ett par timmar och det var så skönt med sällskap idag. 
 
Det är väl såhär det är nu antar jag. De dåliga dagarna blir lite extra dåliga eftersom det stora ligger och pyr i bakgrunden. Men jag försöker hålla huvudet högt och vara stark. Jag har mött alltför många motgångar i mina dagar för att veta att världen faktiskt inte går under. Även om det känns som det ibland.
 
 

När det känns som att allt man rör bara blir skit

Borderline/DBT Permalink0
Jag hade rätt i att Nessa var på väg att vakna. Jag fick med andra ord lite sömn inatt.. Inte ens i närheten av så mycket jag behövde.. Jag hade därför tänkt att sova när jag lämnat Nessa på dagis. Idag var första dagen jag inte hade några möten eller annat inbokat. 
 
Eftersom sömnen blev som den blev så försov jag mig. Såklart! Inte så pass mycket att Alvin kom sent eller så till skolan, men tillräckligt för att få en dålig start på dagen. Lagom tills jag skulle gå iväg med Nessa så upptäckte jag att mina nycklar var borta. Som tur var så sov min kärlek här inatt, så jag lånade hans nycklar. Annars hade jag inte kunnat lämna lägenheten och gått med Nessa till dagis. Jag hade ju inte kommit in genom dörren när jag skulle hem igen. 
 
I frustration och ilska letade jag efter nycklarna när jag kom hem. Utan resultat. Så jag började städa. Jag vet att jag använde dom senast igår eftermiddag när jag öppnade ytterdörren, så hemma måste dom liksom vara. Jag har inte gått ut nåt efter det. Jättesur och jättegrinig var jag. Råkade säkert väcka min kärlek ett par gånger när jag dundrade fram, men jag var för arg och irriterad för att bry mig.
 
Det blir sådär. Sådär riktigt skitdåligt när saker byggs på och jag inte hinner andas eller få en paus emellan. Det har varit så mycket möten och skit den här veckan. Det har varit en del på "fritiden" också. Sen den där panikångestattacken och dålig sömn.. När allt sånt slås ihop, ja då blir jag ett riktigt monster. 
 
Man skulle ju kunna tro att jag blev glad när min kärlek hittade mina nycklar. Det blev jag inte. Han gick upp och hittade dom på en halv minut. På ett ställe jag kollat på säkert tjugo gånger om inte mer. Min inre irritation släppte efter att jag fick sova lite middag på eftermiddagen. Jag trodde inte att jag skulle få det eftersom Nessa inte sovit middag på hela veckan, men hon var väl trött efter att ha varit vaken halva natten och inte sovit nåt på dagis. Jag skulle bara lägga mig i soffan och ta det lugnt, men efter att jag märkte att hon sov så tog det bara någon minut innan jag sov. 
 
Kvällen spenderades framför Lets Dance med Alvin. Jag hade tänkt att pyssla lite nu på kvällen, men av någon anledning så blev det inte så. Tiden rann väl iväg utan att jag egentligen gjorde något alls..Nu är jag trött och det börjar väl snart bli dags att sova. Imorgon ser jag fram emot en skön hemmadag.

Distrahera tankarna

Borderline/DBT, Spel, Tankar och sånt Permalink0
Idag har varit en tuff dag för mig. Jag har haft möten och fått dåliga besked. På kvällen blev det jobbigt när Alvins medecin gick ur kroppen och vi blev lite osams. Vi blev sams igen innan han somnade, så det känns ju bra i alla fall..  Men nånstans under kvällen fick jag en rejäl ångestattack. Det kändes som att jag inte kunde andas. Det blev för mycket pga allt som hänt idag. 
 
Jag kände när jag började lugna ner mig att jag behövde tänka på något annat ett tag. Så jag spelade Sims. Jag har inte gjort det på evigheter. Det var så kul! En halvtimme gick och sedan hade jag visst setat i nästan sex timmar. Hoppsan. Men det hjälpte, så det gör liksom inget. Nessa sov dessutom under tiden jag spelade. Hon var supertrött och somnade tidigt idag.
 
Jag har precis avslutat mitt simsande och tänkte gå och lägga mig. Nessa låter lite, men jag kan inte avgöra om hon är vaken eller inte så jag vågar nog inte somna riktigt än. Jag lägger mig nog framför tvn en liten stund och väntar och ser om hon är vaken eller inte. 
 
 
Till top