All About Arasen

Jag är rädd

Tankar och sånt Permalink0
Idag har Nessas pappa, farbror och farmor varit här på besök. Efter det har det inte hänt så mycket idag. Både jag och Mattias har haft jätteont i huvudet. Eftersom jag tagit ipren, vilat och druckit vatten känns det som om det är något annat. Det har inte känts som vätskebrist eller så. Jag funderar på om det kan vara vädret eller något. 

När jag ändå är inne i lite "klagospår"... Jag har fruktansvärt ont i ryggen. Än så länge kommer det och går. Det beror på vilka ställningar jag sitter eller ligger på. Jag vet inte riktigt vad jag tror om varför jag har ont. Men det gör mig rädd.. Jävligt rädd faktiskt. Jag får flashbacks från förra året och är rädd att det ska hända igen.

Jag har läst lite om inflammerad bukspottkörtel. Inte nu, men för ett tag sen. Jag tänkte att det kan ju vara bra att veta vad det är jag har haft. Jag läste på lite igen för några veckor sen. Och nu när jag har börjat få ont i ryggen så undrar jag.. Och tänker på det massor.. 

En av dom vanligaste anledningarna till att man får bukspottkörtel är för att man dricker för mycket. Det var inte därför jag fick det. Jag dricker ju inte så ofta. Jag fick det på grund av gallan som också är en vanlig orsak. I alla fall.. Jag läste att om man en gång har haft det förut, så finns det chans att få det igen. Och då är risken att man kan få det kroniskt. 

Nu är väl chansen inte jättestor kanske att jag får det igen. Just eftersom jag faktiskt inte dricker så ofta. Men jag vet inte. Jag har haft lite ont i ryggen. Det började i lördags.. Jag drack i fredags. Det har säkert inte med det att göra alls.. Jag har inte alls lika ont som jag hade förra året heller. Jag blir bara sjukt rädd att det ska hända igen.. Jag blir rädd så fort jag känner något i ryggen.
 
Bilder från förra året
 

Skönt när någon faktiskt lyssnar

Borderline/DBT, Det som kallas vardagen, Tankar och sånt Permalink0
Idag har jag varit hos min kurator. Hon är jättebra, jag gillar henne verkligen. Jag tycker dock att vi träffas för lite, men samtidigt förstår jag att hon har många andra som också behöver tid. Och då funkar det inte med en gång i veckan.

Idag började vi prata om ett ämne som tydligen var jobbigare för mig än jag trodde. Jag sa vissa tankar som jag har haft och det är första gången jag sagt dom rätt ut. Det kändes ändå skönt trots att det var superjobbigt. Det var så svårt att säga orden, men hon dömde inte alls. Hon lyssnade jättebra och tyckte att vi skulle fortsätta med samma ämne nästa gång. Hon förstod att det är något jag behöver prata mer om.

På eftermiddagen åka Alvin iväg en stund med Ebbe. Jag vet inte riktigt vad de gjorde. De lyssnade på musik utomhus eller nåt sånt tror jag. Kul för Alvin att göra nåt annat och komma hemifrån en liten stund. På kvällen sen kollade vi på Jumanji. Nessa somnade, antingen var hon trött eller så gillade hon inte filmen.. Jag och min kärlek har ju sett filmen förut. Ganska många gånger. Alvin såg den för första gången. Han blev fast direkt och älskade den! 

Nu sover barnen och vi kollar på Forged in fire. Jag insåg precis hur mycket klockan var och snart kan jag inte dölja gäspningarna längre. Imorgon har vi absolut inget inplanerat och det känns så skönt! God natt 

 

Inte min dag..

Borderline/DBT, Det som kallas vardagen, Tankar och sånt Permalink0
Idag har det tagit lite längre tid för mig än vanligt att varva ner efter dagen. Egentligen är jag ganska trött och orkar inte riktigt blogga, men jag kör ändå. Varning för ett skapligt långt och överärligt inlägg idag... Det har varit en lång dag och direkt efter det här inlägget är det sängen som gäller. 

Dagen började med att jag vaknade. Konstigt vore väl annars.. Jag gick upp och gav Nessa en flaska. Jag var ganska trött och hungrig. Så när hon hade ätit så satte jag henne i matstolen och hämtade frukost till mig. Johan ringde och frågade om han kunde komma förbi lite snabbt och lämna en present åt Nessa. Det kunde han.

När han kom hit såg han att Nessas ena ögonlock var väldigt svullet. Eftersom jag var så trött hade jag faktiskt inte lagt märke till det. Jag ringde 1177 och pratade med en väldigt trevlig kvinna som gav mig namnet på en receptfri salva som jag skulle köpa och smörja med varenda dag i en vecka. Hade det inte blivit bättre då så skulle jag höra av mig till vårdcentralen. 

Jag ringde upp mamma och pratade lite om semestern. Vi bestämde tågtider och hon skulle boka det redan nu så att det fanns när vi ska åka. Jättelätt att koncentrera sig när man har två barn som är högt och lågt. Den ena vill inte att gudfar ska gå och den andra kollade på film.  Efter samtalet gick jag och Nessa till affären och efteråt började vi göra oss klara för att åka iväg.

Vid tolv hämtade min kontaktperson oss och vi åkte till Ica Maxi. Jag hade väl egentligen velat åka någon annanstans, men salvan blev prio ett idag. Väl inne på apoteket sa hon att salvan var restnoterad från tillverkaren sen en tid tillbaka och det fanns inget likvärdigt alternativ. Ville jag ha någon salva fick jag vackert be en läkare skriva ut recept. Jag passade i alla fall på att köpa en sån där suggrej till näsan. Hon har haft massa snor som är svårt att få bort. Så besöket var inte helt förgäves ändå.

Alvin tjatade och blev sur för att Nessa fick någonting, men inte han. Att det var grejer från apoteket spelade tydligen ingen roll. Då hade jag ändå sagt innan att han inte skulle få något och att jag inte ville veta av något tjat. Poängen med hela besöket till Ica Maxi var salva och nässuggrejen till Nessa. Och det visste han. 

Vi passade på att fika när vi ändå var där. Alvins attityd var inte jätterolig och Nessa var supergrinig och ville ingenting typ. Jag försökte prata lite med min kontaktperson, men Alvin avbröt varenda mening. Så det gick inte riktigt. Jag var ganska överlycklig över att få åka hem sen för mitt tålamod var slut långt innan fikat. 

När vi kommit hem ringde jag Johan. Jag vågade inte försöka med nässuggrejen själv så han fick komma och hjälpa mig. Och gud vad tur det var att han kom. Jag hade aldrig klarat det själv. Hon ville inte alls. Hon ville inte ligga still och hon avskydde att han använde den där. Hon skrek och skrek och skrek. Hon försökte åla iväg, så det slutade med att jag fick hålla fast henne. Mitt hjärta gick sönder i säkert mer än tusen bitar. Jag mår jättedåligt när mina barn skriker/gråter oavsett anledning. 

Hon blev helt slut av allt skrikande. Jag fixade en flaska och hon somnade nästan på direkten i min famn. Jag la ner henne i hennes säng. Jag tittade runt på allt jag behövde städa. Sen sa jag till Alvin att jag skulle lägga mig en stund. Han avbröt min sömn ganska många gånger och tillslut ville han gå ut. Först ville jag inte det (knackar han om han vill in så vaknar jag inte, plingar han på så vaknar hon), men sen gav jag med mig bara för att få sova. 

I tre timmar sov hon. Kanske till och med lite mer. Hon var riktigt trött. För mig var det väldigt välbehövligt att få sova. För första gången på länge när jag sover middag så mådde jag så mycket bättre när jag vaknade. Oftast så är jag tröttare än innan och fryser massor. Det gjorde jag inte idag. Nessa vaknade ungefär tio minuter efter mig så jag gjorde lite mat till henne. Lasagne blev det idag. Precis när jag skulle börja mata henne så kom Alvin hem. Han frågade snällt om han kunde få mata. Eftersom mitt tålamod kommit tillbaka efter tuppluren sa jag ja. Han var väldigt duktig, men tyckte det var lite svårt. Efter hälften fick jag ta över.

Nessa tackade för maten genom börja dra mig i håret med kladdiga händer. Hon fick bada efter maten för hon var långt ifrån ren.Under tiden Nessa badade så fick Alvin laga sin egen mat. Kycklingkorv med bröd. 

Jag pratade med min kärlek ett bra tag i telefonen. Jag trodde att han skulle ha kommit hit idag. Han hade annat för sig idag. På nåt sätt måsta jag ha antagit att han skulle komma och trott att vi bestämt det, men det hade vi inte. Efter samtalet bröt jag ihop en liten stund. Jag vet inte riktigt varför.. Nu när jag skriver så verkar det inte som att dagen har varit så jobbig, men känslomässigt var den det. Det blev nog bara för mycket när jag trodde att han skulle komma och han inte kunde. 

Alvin undrade om vi kunde kolla på film och äta ostbågar. Jag kände egentligen inte för det, men tänkte att okej, vi gör så. Det kanske går att vända den här dagen i alla fall. Det började bra. Jag startade Jurassic World. Alvin tyckte den var spännande, men lite läskig. Vi tog fram ostbågar och Nessa fick faktiskt smaka. Hon älskade det. Jag har nog aldrig sett en ostbåge försvinna så fort förut. Efter lite mindre än halva filmen blev Alvin väldigt mycket uppe i varv. Han slutade lyssna och började fjanta sig massor. Då kände jag att det inte ens är kul att försöka kolla på film eller göra något kul. Det blir alltid såhär. Jag vet faktiskt inte hur länge till jag orkar längre. Eller ja.. Jag kommer orka för att jag måste orka. Det finns inget annat alternativ. Jag hoppas bara att BUP börjar snabba sig lite snart, men det är väl bara en önskedröm. Dom lär väl dra ut på det så länge dom kan.

När det var dags för barnen att sova så var hon jättetrött, men ville inte alls. Vilket resulterade i massa skrik och då kunde såklart inte han somna. Han har varit uppe typ femhundranittioelva gånger. Dom har stört varandra. När han precis varit på väg att somna har hon börjat skrika och när hon precis har varit på väg att somna så har han kommit upp och börjat göra massa ljud. Nu sover båda sen en tid tillbaka. 

Jag kollade på nån dokumentärfilm på tvåan om tiggare. Jag vet inte riktigt varför, för det är inte ett ämne som  intresserar mig massor. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om det heller. Jag tror att jag kanske försökte att se att folk har det värre osv, men det tänket har aldrig riktigt funkat för mig. När dokumentären var slut såg jag en film som Tivon spelat in som jag har letat efter jättelänge, men inte hittat någonstans. När filmen var slut började jag blogga och här sitter jag nu. 

Klockan är lite efter två. Jag har matrester i håret. Jag inser att jag är i en desperat behov av dusch, men det är för sent nu. Och även om det inte var för sent så är jag för trött. Jag inser att jag själv har glömt bort att äta mat idag. Jag har ätit frukost och jag tog en smörgås på fiket i förmiddags, men ingen mat sen dess.. Jag åt några ostbågar, men det var inte så många. Jag åt lite av tårtan som blev kvar sen midsommar. Jag har inte haft en tanke på att jag inte ätit riktig mat. Förrän nu.. Imorgon ska jag iväg på möte klockan elva. Jag kommer inte hinna duscha innan. Känner mig sjukt äcklig. Idag är jag bara trött på allt.. Jag har inte orkat/velat städa eller diska idag. Jag har bara strejkat gällande det. Och som pricket över iet så slutade den fetstilta knappen fungera här mitt i allt. Den går inte att trycka på alls. Det är därför det bara slutade helt tvärt. 

Nu ska jag sluta babbla och lägga mig innan klockan blir ännu mer. Jag orkar nte ens fixa en bild idag. Håll tummarna för att jag får sova inatt. Hon har låtit en del under tiden jag bloggat, men hon har inte vaknat än så länge i alla fall.. God natt på er. 
Till top