All About Arasen

En sån där dag

Borderline/DBT, Det som kallas vardagen, Tankar och sånt Permalink0
Idag har varit en riktig PMSdag. Det har varit så mycket upp och ned att jag inte har hängt med i svängarna. Jag kände mig positiv imorse när jag vaknade. Jag var redo för dagen. Carpe Diem och allt sånt. Jag åkte iväg med min kontaktperson och käkade lunch och sen handlade jag lite. Tänkte ta en kort tupplur när jag kom hem, men jag hann inte somna innan kärleken kom. Så det blev ingen tupplur.

Kärleken skulle montera ihop min säng. Jag frågade om han ville stanna på mat, men han hade inte tid för han skulle iväg sen. Och då blev jag jätteledsen. Jag vet verkligen inte varför. Jag kände mig lite ensam. Ingen av barnen var dessutom hemma då, När han gick sen blev jag ännu ledsnare och började gråta. Återigen vet jag inte varför. Visst att jag kände mig ensam, men gråta för att han var tvungen att gå iväg och göra ärenden känns lite fjantigt.

När Alvin kom hem blev jag glad igen. Jag stoppade i hörlurarna och började städa. Tog en liten rökpaus och satte mig och spelade lite på telefonen. För tillfället spelar jag 2048+ ganska mycket och jag har kommit sjukt långt. När jag precis hade rökt klart så ringde telefonen. Det var Alvins kompis som ville prata med honom. Han tog med sig telefonen in på sitt rum. Och efter att han avslutade samtalet så var han snäll och hjälpte mig med spelet. Jag vet inte hur länge jag har hållt på, men inom några sekunder var det totalt förstört. Jag vet att det är en bagatellgrej, men mitt PMShumör gjorde mig sur. Som tur var gick Alvin iväg till sin kompis så det gick inte ut över honom.

Jag fortsatte städa och kom in i ett städlyt. Det gick hur bra som helst. Sen kom Ness hem. Jag blev jätteglad, men var fast besluten att fortsätta min städning. När jag hade städat klart köket så tänkte jag börja med maten. Jag gjorde "riktig" mat idag och det krävde kladdiga händer, så jag frågade Johan om han kunde ta Ness och det kunde han. Så jag gick ut och rökte i väntan på honom. När han inte kommit efter tjugo minuter blev jag irriterad och började med maten ändå för då hade Alvin kommit hem precis också.

Ganska direkt kände jag att jag verkligen behövde haft hjälp. Alvin började dryga och småtjafsa. Han försökte få Nessa att göra dumheter. Nessa lämnade köket när jag hade kladdiga händer i köttfärssmeten (gjorde biffar). Jag kunde ju inte gärna lämna smeten kvar i köket för då hade Oscar ätit av det. Så jag fick vackert ha handen i bunken och hålla den mot kroppen medan jag sprang ut i hallen och drog tillbaka henne in i köket. Alvin gick i väg och surade på rummet för att han inte fick kolla på tv. 

Här någonstans hörde Johan av sig och sa att han inte kunde. Då hade det gått ett tag från att jag hört av mig. Så jag blev irriterad igen. Och sen när biffarna nästan var färdiga så bestämde sig Nessa för att bajsa. Så jag fick lämna allt på spisen och springa och byta blöja snabbt som attan. När vi kom tillbaka in i köket så blev hon supergnällig och grät så fort jag satte ner henne i läragåstolen. Jag hällde ut vattnet från potatisen och spillde kokhett vatten på golvet. Nessa var på väg dit så jag fick knuffa undan läragåstolen med foten samtidigt som jag försökte undvika vattnet på golvet. 

Sen var jag tvungen att ta upp henne för gråten övergick till panikskrik. Jag fick duka fram med henne på armen. Jag fixade vatten till henne och började ställa fram maten på bordet. Det var ganska tungt. Och när det var dags att ställa fram stekpannan på bordet så lämnade jag kvar stekspaden i. I tron om att den skulle ligga kvar där. Med tanke på hur dagen har varit och att jag tar upp det så förstår ni nog att den åkte i golvet. Först tog den dock en sväng om på min fot. Det brände till ganska rejält kan jag säga. Men jag kunde inte göra  nåt väsen av det eftersom hon fortfarande var på min arm. 

Jag ropade på Alvin att det var matdags. Han tjatade om att han ville äta hos Johan istället och sova där istället och blev sur när jag sa nej. Nessa matvägrade och ville absolut inte äta potatis och broccoli. Alvin åt potatis och broccoli. Han tog världens minsta tugga av min biff och sa att jag har lagat äcklig mat. Jättekul att höra verkligen. Eller inte. Speciellt inte idag. Han diskade dock sin tallrik efteråt. Nej, matstunden var inte alls rolig idag. Det som skulle tagit ungefär en halvtimme tog en och en halvtimme på grund av allt extra som fick göras (tjafsa med Alvin och springa efter Nessa). Jag kände mig ganska stolt efteråt att jag faktiskt klarade av matlagningen from hell idag. Inget jag rekommenderar någon dock,

Efter maten har jag gjort det här: Vikt tvätt, hängt tvätt, Kollat på paradise hotel, pratat med nessas pappa i telefon, tjafsat med Alvin, nattat nessa 3 (!!!) gånger (hon har vaknat efter ett tag). Jag minns inte ens om jag har gjort nåt mer. Så slut i huvudet nu. Känslorna har verkligen varit åt alla håll idag. Glad, arg, ledsen. 

Jag har precis fått Ness att somna om nu. Och jag ber till högre makter att det inte blir en vakennatt. Jag måste till varje pris skicka Alvin till skolan i tid imorgon och vid halv elva ska Nessa till tandläkaren så jag har ingen tid att sova på förmiddagen. Jag är så glad över att få lägga mig i min säng snart så jag hoppas att jag får göra det också. Jag har verkligen saknat den!

Hur jag ska lyckas få det här att bli bra igen har jag ingen aning om. Försöka tänker jag i alla fall. Skam den som ger sig!
Till top