Hur säger man att man har fått nog?
För ganska många år sedan så var jag en helt annan människa än jag är nu. Jag hade hett temperament, visste aldrig när jag skulle vara tyst och sa oftast ifrån på ett mycket värre sätt än vad som var passande. Det känns som flera evigheter sen. Det är så långt ifrån vem jag är nu. Jag har jobbat så mycket på det att det nästan har blivit för mycket.
Jag har nu upptäckt att jag istället har mycket svårare att säga ifrån. Även om det behövs.. Jag tror att jag fortfarande är rädd för att det ska eskalera till den grad då jag inte har kontroll över mig själv. Trots att det är flera år sen den hände sist...
Idag försökte jag faktiskt stå upp för mig själv. Jag försökte säga ifrån och jag försökte behålla mitt värde. Det låter ju lätt.. Jag tycker att jag lyckades ganska bra. Bortsett från det faktum att jag tror jag pratade för döva öron.. Efter samtalet kändes det som luften gått ur mig. Jag kände mig helt överkörd.
Att inte ha speciellt höga tankar om sig själv och tvivla på minsta lilla sak är en känsla som jag känt allt för många gånger. En känsla som jag inte alls tycker om att känna. Jag började inte tvivla idag, men det var nog inte långt ifrån. Att hela tiden bli motarbetad och inte trodd tar ganska mycket på självkänslan.
Kvällen som har varit har jag mest varit irriterad. Inte så att jag gått runt och varit irriterad medvetet, men det har liksom legat där i bakhuvudet och stört mig. Varför får jag alltid så mycket skit fast jag gör så mycket? Varför är det just mig dom klagar på? Varför klagar dom på mig så mycket när dom själva gör fel? Det är alltså en väldigt specifik grupp av människor som har stått för min irritation idag.
Jag har nu upptäckt att jag istället har mycket svårare att säga ifrån. Även om det behövs.. Jag tror att jag fortfarande är rädd för att det ska eskalera till den grad då jag inte har kontroll över mig själv. Trots att det är flera år sen den hände sist...
Idag försökte jag faktiskt stå upp för mig själv. Jag försökte säga ifrån och jag försökte behålla mitt värde. Det låter ju lätt.. Jag tycker att jag lyckades ganska bra. Bortsett från det faktum att jag tror jag pratade för döva öron.. Efter samtalet kändes det som luften gått ur mig. Jag kände mig helt överkörd.
Att inte ha speciellt höga tankar om sig själv och tvivla på minsta lilla sak är en känsla som jag känt allt för många gånger. En känsla som jag inte alls tycker om att känna. Jag började inte tvivla idag, men det var nog inte långt ifrån. Att hela tiden bli motarbetad och inte trodd tar ganska mycket på självkänslan.
Kvällen som har varit har jag mest varit irriterad. Inte så att jag gått runt och varit irriterad medvetet, men det har liksom legat där i bakhuvudet och stört mig. Varför får jag alltid så mycket skit fast jag gör så mycket? Varför är det just mig dom klagar på? Varför klagar dom på mig så mycket när dom själva gör fel? Det är alltså en väldigt specifik grupp av människor som har stått för min irritation idag.
Jag hade dock turen att få prata med en annan person som har ganska mycket inflytande över de andra. Och det kändes som att i alla fall hon var på min sida. Så det var skönt.. Det kändes faktiskt jättebra att ringa henne även om en del av mig inte riktigt vet varför jag gjorde det.
Vad jag vill med det här inlägget vet jag inte riktigt. Kanske klaga. Kanske inse att jag är trött på att försvara mig för döva öron. Jag vill inte att det ska kännas som att jag skriker och slår mig blodig för att synas och höras. Bara för att inte synas och höras ändå. Det enda jag kan göra är att fortsätta kämpa. Och det är precis vad jag kommer att göra. Något annat val finns inte. Jag behöver bara lära mig hur man säger ifrån. Och samtidigt bli hörd utan att det går för långt. Låter så enkelt. Tänk om det var lika enkelt..
Vad jag vill med det här inlägget vet jag inte riktigt. Kanske klaga. Kanske inse att jag är trött på att försvara mig för döva öron. Jag vill inte att det ska kännas som att jag skriker och slår mig blodig för att synas och höras. Bara för att inte synas och höras ändå. Det enda jag kan göra är att fortsätta kämpa. Och det är precis vad jag kommer att göra. Något annat val finns inte. Jag behöver bara lära mig hur man säger ifrån. Och samtidigt bli hörd utan att det går för långt. Låter så enkelt. Tänk om det var lika enkelt..
