20 långa år
Idag är det 20 år sedan min morfar gick bort och lämnade mig här. Jag har sagt det säkert en miljon gånger, men min morfar var min allra bästa vän i hela världen. Vi fick ett par korta år tillsammans och han var mitt allt! I nästan två tredjedelar av mitt liv har han varit borta.
Jag saknar honom varje dag och jag tänker på honom jätteofta. Fortfarande så kan jag komma på mig själv med att prata med honom lite då och då. Även om jag inte får något svar så känns det väldigt bra inombords. Jag gillar tanken på att känna att han vakar över mig på något sätt. Även om jag samtidigt inte riktigt tror att det fungerar så.
Idag är det 20 år sedan jag kammade hans hår för att jag ville göra honom fin. Jag minns inte helt hundra om det var exakt idag för 20 år sedan, men jag tror att det var idag för 20 år sedan som jag ritade en teckning åt honom som föreställde hans tama talgoxe (han hade en enbent talgoxe som återkom hela tiden och åt ur handen på honom). Det är idag för 20 år sedan som jag satt i hans sovrum och tittade på den tecknade Pelle Svanslös medans han och mamma tog en tupplur. Det är idag för 20 år sedan som han dog under just den tuppluren.
Min morfar somnade in med mamma bredvid sig och mig bara någon meter bort i samma rum. Hans två favoritpersoner så nära som det bara gick. Det känns lite fint på något sätt samtidgt som det har varit jobbigt för mig när jag växt upp.. Jag tyckte inte om att vara i samma rum som honom när han dog.. För mig kändes det väldigt traumatiskt av någon anledning.
Idag lämnade jag bort Ness för att kunna minnas och sörja utan att jag skulle kunna bli "störd". Jag har köpt hem lite saker som påminde mig om honom. Jag (eller ja, min kärlek) köpte hem glassen 88:an och snuset röda lacket. Alltså Röda Lacket.. Det är inget min kärlek brukar snusa, men idag fick han göra det. Jag måste ha öppnat locket och luktat hur många gånger som helst. Det luktar så himla gott! Jag brukar tycka att det luktar hysat gott, men det här är det godaste snuset jag någonsin luktat på.
Jag har kollat på Fleksnes och Albert & Herbert. Det är program som morfar verkligen gillade. Det kändes väldigt fint att titta på i hans minne. Jag gjorde dessutom "barnsnus" som han gjorde åt mig när jag var liten. Jag ville snusa för att han gjorde det, men istället för att bara säga nej så gjorde han ett speciellt barnsnus åt mig. Det innehöll oboypulver, socker och havregryn. Det är supergott (lite torrt bara) och jag brukar göra det ibland när jag tänker på honom..
Har lite problem att ladda upp en ny bild för tillfället, så jag "bjuder" på ett avsnitt av Fleksnes som jag tyckte var riktigt roligt.
Jag saknar honom varje dag och jag tänker på honom jätteofta. Fortfarande så kan jag komma på mig själv med att prata med honom lite då och då. Även om jag inte får något svar så känns det väldigt bra inombords. Jag gillar tanken på att känna att han vakar över mig på något sätt. Även om jag samtidigt inte riktigt tror att det fungerar så.
Idag är det 20 år sedan jag kammade hans hår för att jag ville göra honom fin. Jag minns inte helt hundra om det var exakt idag för 20 år sedan, men jag tror att det var idag för 20 år sedan som jag ritade en teckning åt honom som föreställde hans tama talgoxe (han hade en enbent talgoxe som återkom hela tiden och åt ur handen på honom). Det är idag för 20 år sedan som jag satt i hans sovrum och tittade på den tecknade Pelle Svanslös medans han och mamma tog en tupplur. Det är idag för 20 år sedan som han dog under just den tuppluren.
Min morfar somnade in med mamma bredvid sig och mig bara någon meter bort i samma rum. Hans två favoritpersoner så nära som det bara gick. Det känns lite fint på något sätt samtidgt som det har varit jobbigt för mig när jag växt upp.. Jag tyckte inte om att vara i samma rum som honom när han dog.. För mig kändes det väldigt traumatiskt av någon anledning.
Idag lämnade jag bort Ness för att kunna minnas och sörja utan att jag skulle kunna bli "störd". Jag har köpt hem lite saker som påminde mig om honom. Jag (eller ja, min kärlek) köpte hem glassen 88:an och snuset röda lacket. Alltså Röda Lacket.. Det är inget min kärlek brukar snusa, men idag fick han göra det. Jag måste ha öppnat locket och luktat hur många gånger som helst. Det luktar så himla gott! Jag brukar tycka att det luktar hysat gott, men det här är det godaste snuset jag någonsin luktat på.
Jag har kollat på Fleksnes och Albert & Herbert. Det är program som morfar verkligen gillade. Det kändes väldigt fint att titta på i hans minne. Jag gjorde dessutom "barnsnus" som han gjorde åt mig när jag var liten. Jag ville snusa för att han gjorde det, men istället för att bara säga nej så gjorde han ett speciellt barnsnus åt mig. Det innehöll oboypulver, socker och havregryn. Det är supergott (lite torrt bara) och jag brukar göra det ibland när jag tänker på honom..
Har lite problem att ladda upp en ny bild för tillfället, så jag "bjuder" på ett avsnitt av Fleksnes som jag tyckte var riktigt roligt.