Bland det läskigaste jag gjort i hela mitt liv!
Idag har jag gjort något helgalet, sjukt läskigt och väldigt vågat. Jag fick ett infall.. Jag var på väg att fega ur, men jag gjorde det. Det hela började egentligen igår kväll/inatt.. Jag tänkte massor på morfar och då kom tankarna in på min morfars bror.. Jag har inte sett honom på ca 20 år..
Jag fick ett infall och bestämde mig för att jag skulle leta upp honom. Det var visst lite lättare sagt än gjort när man inte har några direkt uppgifter. Det fanns i alla fall fem stycken med hans namn och ungefär rätt ålder i staden han bodde. Hur vet man vet det är? Det vet man inte. Vad gör man då?
Jag fick för mig att ringa varenda en av dom. En svarade inte och en hade bara ett hemnummer där numret inte längre var i tjänst. En person bodde på äldreboende och hade en annan person kopplad till sig (gissningsvis god man eller liknande). Så jag ringde till henne. Hon visste inte på rak arm, men hon skulle kolla upp det och återkomma om ett par dagar. Två personer fick jag tag i och det var ingen av dom två.
Jag var så nervös. Jag skakade och mådde illa av nervositeten. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle våga, men jag är så jäkla stolt att jag faktiskt gjorde det. Jag tänkte prova att ringa han som inte svarade imorgon igen. Är det så att varken han eller killen på äldreboendet är den jag söker så tänkte jag skicka ett brev till den sista. Om det inte skulle vara han heller så får jag anta att han antingen flyttat eller gått bort.
Jag hoppas verkligen att jag kan få tag i honom. Skulle så gärna vilja träffa honom igen innan det är för sent.
Jag fick ett infall och bestämde mig för att jag skulle leta upp honom. Det var visst lite lättare sagt än gjort när man inte har några direkt uppgifter. Det fanns i alla fall fem stycken med hans namn och ungefär rätt ålder i staden han bodde. Hur vet man vet det är? Det vet man inte. Vad gör man då?
Jag fick för mig att ringa varenda en av dom. En svarade inte och en hade bara ett hemnummer där numret inte längre var i tjänst. En person bodde på äldreboende och hade en annan person kopplad till sig (gissningsvis god man eller liknande). Så jag ringde till henne. Hon visste inte på rak arm, men hon skulle kolla upp det och återkomma om ett par dagar. Två personer fick jag tag i och det var ingen av dom två.
Jag var så nervös. Jag skakade och mådde illa av nervositeten. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle våga, men jag är så jäkla stolt att jag faktiskt gjorde det. Jag tänkte prova att ringa han som inte svarade imorgon igen. Är det så att varken han eller killen på äldreboendet är den jag söker så tänkte jag skicka ett brev till den sista. Om det inte skulle vara han heller så får jag anta att han antingen flyttat eller gått bort.
Jag hoppas verkligen att jag kan få tag i honom. Skulle så gärna vilja träffa honom igen innan det är för sent.
En liten jag.. Det är väl så han minns mig gissar jag på