All About Arasen

Här kommer en liten historia om A och B. inlägget är skrivet sen en tid tillbaka för att inte koppla ihop det till någon specifik händelse. 

 

A och B är två personer som lever helt olika liv. A har ett jobb medan B inte har jobbat på flera år. A är frisk, men B har sedan flera år lidigt av psykisk ohälsa. A har en sambo och B bor ensam med sitt barn. Men de har en sak gemensamt. Båda har barn med Adhd och autism. Barnen har samma svårigheter och beter sig på samma sätt.. De får dock inte samma uppfostran.

 

A är mer den stränga föräldern. Det ska vara strikt och gör man något fel ska det få konsekvenser. A har ibland svårt att visa kärlek till sitt barn. B är den mer kärleksfulla föräldern. Det finns regler och rutiner, men B försöker att agera efter lågaffektivt bebötande. B överröser sitt barn med kärlek och kramar. B försöker hela tiden förhindra att utbrott blir. B försöker att inte gapa, skrika eller höja rösten. A försöker också att inte höja rösten så mycket, men tycker att lågaffektivt bemötande är att låta barnen göra precis som dom vill. A är rädd att barnen ska bli mer ouppfostrade.

 

A och B har olika styrkor, men också olika svagheter. De är bra på olika saker helt enkelt. På möten är A väldigt talför. Hen pratar mycket och avbryter gärna om hen tycker att något inte är som hen vill att det ska vara. A förskönar gärna livet lite grann och vill helst inte att folk ska vara medvetna om vilka problem som faktiskt finns i hemmet. B däremot är väldigt öppen om vilka svårigheter som finns., Både hos sig själv och hos sitt barn.. B känner sig ofta uppgiven och inte lyssnad på av omgivningen.

 

Många lyfter A till skyarna för att hen är så otroligt bra på att ha rutiner. B försöker få till rutiner, men det går kanske inte alltid lika bra. Livet kommer helt enkelt imellan. Ibland avviker B från rutiner för att undvika bråk. B får inte lika mycket positiv feedback trots att hen kämpar väldigt mycket.  Många tycker att A är en bättre förälder på grund av rutiner och konsekvenser. Att ge kärlek som B gör är viktigt, men inte lika viktigt som rutiner enligt dessa personer. 

 

Skulle man jämföra berömmet som A och B får så skulle A "vinna" i hästlängder. På skolan som A's barn går i tycker skolan att A är en perfekt förälder. Trots att A på sista tiden känner att hen inte orkar med sitt barn. A har börjat fundera på att låta sitt barn bo någon annanstans ett tag. På skolan som B's barn går i tycker skolan att B är en ganska dålig förälder. Skolan påminner ofta om skolplikten trots att skolan själva skickar hem B's barn. B skulle aldrig någonsin låta sitt barn bo någon annanstans för att det är för jobbigt. 

 

A får hela tiden beröm och stöttning av myndigheter, familj, vänner och bekanta. B får beröm och stöttning av några få från familjen och några få vänner. Från resten känner sig B väldigt motarbetad. B blir ofta ifråga satt och känner att hen behöver förklara varenda steg hen tar. A blir väldigt sällan ifrågasatt..

 

Vem är egentligen den bättre föräldern? Är det som samhället försöker att få det se ut att A är den bättre föräldern eller är det B som får kämpa i motvind? Svaret är faktiskt löjligt enkelt. Båda föräldrarna är lika bra! Ingen är bättre än den andra! A gör det bästa hen kan för sitt barn under sina förutsättningar och B gör det bästa hen kan. Eftersom båda har olika förutsättningar och olika bakgrund går det inte heller att jämföra dem på detta sätt..