Tyvärr behövs väl sånt här också
Den här dagen började hyfsat bra, sen gjorde det en totalomvändning och blev helt kass för att till slut bli hyfsat skaplig. Jag mådde bra på förmiddagen. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag blev jättenere och jag kände att jag var på väg att krasha totalt och bryta ihop helt.
Jag trodde jag skulle lyckas hålla tillbaka till kvällen. Så jag ringde barnens gudmor och frågade om Nessa kunde sova där. Det kunde hon, men hon kunde inte åka dit förrän vid läggdags. Det gjorde ju ingenting eftersom jag skulle hålla tillbaka fram till kvällen. Så tänkte jag.. Men tanke och vad som faktiskt händer är inte alltid samma sak.
Jag bröt ihop ganska snabbt efter samtalet. Som tur var så var Mattias här så han kunde hjälpa mig att varva ner. Jag bröt ihop ordentligt. Det började med en explosion med smällar i dörrar (jag vet inte ens varför) och slutade i ett hysteriskt gråtande på balkongen. Mattias var bäst som inte sa någonting. Han lät mig bara få gråta ut i hans famn och sen lagade han mat åt mig. Det sistnämnade hade han säkert gjort ändå, men det var ändå väldigt uppskattat.
När Ness hade åkt så ringde jag till mamma. Vi pratade i nästan två timmar. Jag fick ur mig det jag verkligen behövde få ur mig. Jag har hållt en del saker inom mig som jag inte velat säga till någon, men jag lyckades säga det till mamma. Och hon tog det bättre än jag trodde. Det var så skönt för jag var supernervös! När jag fått ur mig allt det jobbiga så pratade vi om allt mellan himmel och jord. Vi pratade om allt från intimhygien till döden typ.. Jag var ganska nere när vi började prata, men det kändes bättre när vi la på. För att citera Annika från Pippi på rymmen " Mammor är väl bra att ha i alla fall? "
Nu känns det väl.. sådär? Jag skulle inte säga att det känns bra, men det känns inte heller så dåligt som det är så där kasst som det var tidigare idag. Lite extra känslig kan man nog ändå påstå att jag är för jag grät nästan till Big Bang Theory som jag kollade på nyss.. Nog för att jag älskar den serien, men det är inget jag brukar gråta till direkt.