All About Arasen

Idag skulle Alvin gå på kalas. Det var en tjej i klassen som fyllde år och skulle ha kalas ute i vilsta. De skulle äta hamburgare och ha femkamp. Han har verkligen sett fram emot det här kalaset. Han bad mig göra ett kort till tjejen som fyllde och han valde ut presenten helt själv. Han ville köpa örhängen till henne och han valde helt själv vilka vi skulle köpa. 

 

Det här med kalas har ju inte alltid gått så bra för Alvin. Det har resulterat i mycket missförstånd och det har slutat med kaos. Därför valde jag att stanna kvar i vilsta under tiden som kalaset var. Så att jag snabbt skulle kunna komma om något inträffade. Jag kände mig ändå ganska säker med att lämna honom efter att jag pratat med flickans mamma. 

 

Sen så händer det. Telefonen ringer. Och det är flickans mamma. Jag hinner tänka åh, herregud vad är det som har gått fel nu? Jag fick en klump i magen. Sedan säger mamman att Alvin har ramlat och gjort illa sig. Klumpen i magen försvann. Jag blev så lättad. Det hade alltså gått bra, men han hade bara gjort illa sig lite.. Trodde jag. 

 

När jag kom tillbaka och mötte upp dom såg jag hur Alvin såg ut. Det värsta var väl borttorkat, men det var fortfarande en del blod kvar. Och skrapsår. Så många skrapsår. Han hade sprungit upp för vilstabacken (hela vägen upp, för er som vet hur den ser ut så är det ju väldigt bra jobbat) och sen hade han sprungit ner. När han nästan var nere så gav benen vika mitt från ingenstans. Han ramlade och tog i sig med händerna, men ansiktet hamnade i gruset. Sen gled han en bit..

 

Han hade mest skrapsår i ansiktet. På näsan, på kinden, under ögat osv. Han hade skrapsår på foten, båda knäna, ena handen och armen. Och ett rejält skrapsår på bröstet. Vi fick åka hem. Johan var snäll som kom över och tvättade rent alla sår ordentligt. Sedan har Alvin tagit det lugnt hela dagen. Klagat lite på att det gör ont till och från, men det är ju inte alls konstigt.

 

Han har varit lite orolig över morgondagen. Han vill inte att någon ska fråga honom om vad som hänt. Han tycker att det är lite jobbigt att stå i centrum på det viset. Jag har försökt prata med honom om att dom bara är oroliga och bryr sig om honom (alla som var på kalaset undrade hur det var med honom). Vi får se hur det går. Jag tänkte även skicka iväg ett sms till läraren imorgon och berätta att Alvin inte vill göra någon stor grej av det..